Oh no...

När vi var på bio igår så efter 3 liter coca-cola, så var jag tvungen att pudra näsan.
Snubblade över 15 fötter och efter 20 ursäkter så kom jag ut från salongen.

Hittade toan, och självklart hade ju Prinsessan Boll eller vad det var för skit, precis slutat och 8 snoriga ungar stod innan mig i toakön.

Självklart kom det en 3 åring och hans pappa och ungen höll på att kissa i brallan.
Jo, även jag är ädel och släpper förbi pojken. Läs JAG gjorde det. Inte de andra snorungarna.

När jag tittar på pappan till ungen så ser jag att det är min gamla Mc Donalds chef. Tror jag.
Så jag ler lite. Han ler tillbaka. Jag ler lite till och det börjar bli pinsamt.

För att släta ut att jag inte stöter på honom ifall han inte känner igen mig, så säger jag:

-Heter du Mikael, frågar jag

-Va? säger han

-Vad heter du? Blink, blink (typ känner du igen mig från McD...)

-Ööööh, Christer.

Precis då ska jag säga att jag misstagit mig, men då dyker han in på den lediga toan.
HELVETE!!! Fan, han trodde att jag stod där i kön och stötte på honom. SHIT!

Jag hör att de börjar bli klara på toan och ingen annan toa verkar öppna sina dörrar (hålet i golvet har jag redan gett upp). Slöa jävla skitungar, tänkte jag. ÖPPNA DÖRREN så jag slipper skämmas röven av mig när han kommer ut igen.

In på toan hann jag, men jag hör att han står kvar utanför. Hans unge ska väl knäppa brallorna i typ en kvart eller nåt.

Jag ville inte klämma mig kvar inne på den urinstinkande toan, och inte heller missa den spännande filmen.

Så jag chansar.

Jag öppnar dörren och SPRINGER mot biosalongen.
Jo jag springer.
Pinsamt.

På tal om röven så hoppade skinkorna när jag sprang. Dags att ta upp träningen igen. Imorgon.