Söndagar är en konstig dag.
Varför är inte det den bästa dagen på hela veckan?
Den borde ju vara det....
Man är ledig, man är utvilad, man får ha sovmorgon, man äter sen frukost - man hinner till och med lyxa till det med omelett eller stekt ägg, det finns inga måsten eftersom vissa idioter får fullständigt spel om man drar igång motorsågen eller gräsklipparen, man kan äta gott både till frukost, lunch och middag, det finns goda lördagsrester kvar och ungarnas halvätna godispåsar ligger också kvar till allmän uppätning.
Det finns inget negativt. Mer än framåt 20-tiden på kvällen, då dagisväskor ska packas, lunchlådor fixas och väckarklockan ska ställas.
Men varför har man då en otäck känsla i magen från dess att man vaknar? Varför har man söndagsångest?
Jag har varken måndag eller tisdagsångest, jag hatar inte mitt jobb, jag går inte upp mitt i natten, jag har ingen man som ger mig söndagsstryk, jag är oftast inte bakis, jag har inga tider att passa, jag har inget 01.55-pök att få ångest över....
Varför är då söndagen ångest och stressladdad? Mellan kl 10.00-20.00 borde man ju verkligen NJUTA...Eller?
Hur känner ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår vad du menar. Söndagslugnet är ju liksom bedrägligt. Man vet att dagen efter blir det vanlig trist vardag igen och som du skrev; på söndagskvällen måste man förbereda för måndagen och det är väl det som ger ångesten, kanske. Fast är jag ledig på en söndag så är det jäkligt gott att få sova länge och göra just ingenting den dagen! Du, jag kom just på att det kan ge mig ångest: att jag inte gjort någon nytta den dagen! :-p
SvaraRaderaNä ingen söndags ångest så långt ögat når;-) Men en dag kommer jag nog oxå få uppleva verkligheten;-)
SvaraRaderaPuss på dej