Life is Ironic

Jodå, visst är det ironiskt ibland.

Idag trallade jag upp som en nyponrosdoftande kvinna i sina allra bästa år, redan kl 05.50.
Glad för att jag faktiskt sluppit magsjukan hittills, så satte jag på kaffe och facebookade lite (har ju inget riktigt liv som sagt) och skickade iväg lill-sessan med Prinsessan A för en dag i storstaden på loppis bland snåla kärringar och prutande nysvenskar.

Jag bestämde mig för att vara en fantastisk fru och för första gången på enormt många år, låta min sämre hälft (ok, bättre ibland då - eftersom jag får kaffe på sängen 7 dagar i veckan....) få sova lite längre och inte behöva ta hand om sin morgonpigga son som brukar vakna innan det blivit ljust.

Jag väntade och väntade. Blev uttråkad och både filen smälte bort och mackan torkade.... Kl 8 kollade jag så att lill-prinsen faktiskt inte hade rymt hemifrån.

Tro det eller ej, men kl 09.45 VÄCKTE jag honom. JAG!! HAN?? Fattar noll.....

Men det var trevligt att för första gången i mitt vuxna liv vakna före kl 10 en lördagsmorgon. Och INTE få kaffe på sängen.